Ung banchef reflekterar

Torsdagen den 15 maj tog sig drygt 8 500 Vår Ruset deltagare runt den 5 kilometer långa banan på Sundsta. En grundförutsättning för att detta skulle kunna ske är engagerade ideella krafter som gör stora insatser. En av dessa var Richard Olsson, 18-årig aktiv i föreningen.

Richard och tiotalet andra yngre föreningsmedlemmar (se nyhet: Framtida huvudfunktionärer hade träff )har under våren deltagit i föreningens projekt för unga funktionärer. Gruppen har vid flertalet tillfällen tagit del av rutinerade huvudfunktionärers arbetsuppgifter och erfarenheter. Karlstad Stadslopps banchef Stefan Wagnsson berättade vid ett av tillfällena om sin roll i arrangemanget. Richard kände att denna roll kunde vara en spännande utmaning och valde att engagera sig i Vår Ruset i samma roll.

www.ifgota.se fick chansen att prata med Richard och få några snabba reflektioner såhär dagarna efter ett av landets största motionsarrangemang.

Varför valde du att engagera dig i Vår Ruset?
Det kändes som en spännande möjlighet att får erfarenhet av att verkligen få göra något på riktigt som är viktigt för föreningen. Jag kände även en utmaning för mig själv och få ta i och testa på något nytt.

Var det som du tänkt dig att vara ansvarig för banan?
Jag i det stora hela så var det nog som jag förväntade mig. Det var kul och stressigt, men det kändes riktigt bra när deltagarna började passera på den bana som vi gjort. Sen är det ju roligt att kunna få det hela ansvaret för en sådan grej och kunna fixa till det som man själv vill och ta besluten när det blir stressigt.

Hur fungerade arbetet på arrangemangsdagen?
Före arrangemanget har vi haft ett riktigt möte och hur banan skall läggas upp och vilket material och bemanning som behövs. Sedan har man haft kortare träffar eller telefonkontakter med kansliet, tävlingsledare Åke Svensson och tidigare års banchefer Johan Arnqvist och Samuel Johansson om det är något man har undrat över. De har gjort sitt bästa för att man skall kunna sätta sig in i alla frågor.

På arrangemangsdagen började vi tidigt med arbetet för att få allting klart. Dock kändes det ganska tidigt att 19.00 och startskottet började närma sig, vilket givetvis gjorde att man kände den där lilla extra stressen. Inte så att det var någon ångest, men det fick oss att jobba på så effektivt vi kunde hela tiden. Det kändes ändå ”nice” att hela tiden veta att vi jobbade mot starttiden som deadline och visste att det skulle bli lugnt och vila när allting var klart. Det var aldrig någon fundering på att vi inte skulle hinna i tid.

Banan är 5 kilometer lång, men skall man placera ut koner och avspärrningsband längs banan samt informera funktionärer om var de skall stå så tar det sin tid. Något som kändes bra var alla funktionärer (cirka 30 stycken) som kom när arrangemanget började närma sig. Det kändes som det fyllde på bra och de kom ut på rätt platser på banan, vilket ju är viktigt.

Hur kändes det efter att sista avspärrningsbandet var nedtaget på arrangemangskvällen?
Haha, ja jag vill nog inte vara banchef på ett Vår Ruset igen imorgon i alla fall! Tur att det är ett år kvar till nästa, och jag har redan nu idéer på hur man kan förfina och förbättra. Vi hade givetvis många koner och avspärrningsband som skulle tas ned på kvällen, så det var nog midnatt när jag la mig i sängen i Forshaga. Jag kan även säga att det blev ingen vanlig friidrottsträning varken torsdag eller fredag. Helgen också mestadels åt till att vila och sova. Man blir verkligen ganska trött både fysiskt och psykiskt efter en lång dag ute på banan. Men det var en härlig känsla för allting hade ju gått bra på torsdagen.

Du har ju erfarenhet från rollen som tävlingsledare (Isodrän Galan – hoppgala i Våxnäshallen som gjordes som ett projektarbete i 3:an på gymnasiet av Rikard Karlsson, Richard Olsson och Tomas Olsson ), vad skiljer sig mellan det arbetet och att vara banachef på Vår Ruset?
Tävlingsledarskapet var mycket mer strategiskt och stå och se till att allting flyter. På Vår Ruset fick jag verkligen jobba och vara flexibel hela tiden. Det var många problem och utmaningar som man skulle lösa under tidspress. Så ibland blev det riktigt stressigt!

Nästa delmoment i funktionärsutbildningen är praktik på Karlstad Stadslopp den 14 juni, men då är inte Richard med på Sundsta. Då tar han nämligen studenten. Föreningen känner det oerhört positivt att Richard och många andra duktiga yngre förmågor känner ett intresse av att ideellt engagera sig i verksamheten. Det bådar gott för att föreningen skall kunna fortsätta göra några av landets största motions- och arenatävlingar med duktiga funktionärer en bra bit in på 2000-talet!

Stephan Hammar